Så jag klipper helt sonika in inlägget som jag skrivit till Alingsås Tidning där jag bloggat hela veckan.

Lördag den 17:e Maj

Shit, vad lycklig jag är! Vilken grej! Är så förbannat stolt över mig själv. Både att jag genomförde varvet och på sättet jag gjorde det!

Vi börjar från början…

Vaknade i morse och kände mig både lite småförkyld och hängig. Men tänkte att INGENTING kan stoppa mig idag! Käkade en lätt frulle och begav mig sedan iväg till Viktväktarna. Gick ner massor av kilo för 1½ år sedan med hjälp av dem och nu går jag bara dit var tionde vecka för att kolla att jag håller vikten. Det gick finfint trots att jag hade bälgat i mig vatten hela morgonen!

Sedan körde jag i mig lite havregrynsgröt och precis innan loppet knäckte jag en banan. Matuppladdningen skulle visa sig vara fullt tillräcklig! Papsen bestämde sig att överge sin startgrupp för att springa med mig. Skitmysigt! Vi höll sällskap hela tiden och det kändes både tryggt och inspirerande att sällskapa med honom. Han har ju bra rutin på loppet och vet hur fort man kan springa utan att knäcka sig. När vi stod på startlinjen 15.09 och de dundrade på musik i högtalarna stod jag med tårar i ögonen. Som jag har längtat efter detta! Har varit anmäld till loppet fyra gånger innan (första gången för elva år sedan). Men graviditet, benhinneinflammation, pajat knä och influensa har stoppat mig.  Men idag fanns det inget som kunde stoppa mig! Jag var så taggad och laddad och såg verkligen fram mot att komma iväg!

Jag hade laddat för att springa så pass långsamt att det inte skulle vara några problem att springa de 15 första kilometrarna i alla fall. Längre än så hade jag inte planerat utan tänkte att jag får ta det som det kommer.

När 5 kilometers skylten dök upp blev jag lite paff, det kändes nämligen knappt som om vi hade kommit i gång. Älvsborgsbron gick finfint och kilometrarna på Hisingen flöt på bra de med! När vi kom till Götaälvbron kändes det fortfarande bra. Jag segade mig uppför och var lite förvånad att det gick så pass lätt, för det har varit många som varnat mig för den. Vi tuffade på framåt, Avenyn gick av bara farten, men när vi svängde in på Vasagatan började jag allt känna att benen var ganska så stumma. Det var dock inte några större problem utan det var först när vi kom upp till Linnéplatsen som jag kände mig riktigt trött. Då först tänkte jag att: Nä, nu får vi nog lov att vara framme snart! Då hade vi 2 kilometer kvar och hade med andra ord avverkat 19 kilometer, som kändes bra! Bättre än förväntat alltså! Den återstående biten var jag tvungen att gå vid 2 tillfällen, ca 20 meter vid varje. Då kändes det så pass i benen att det var skönt att gå lite istället för att springa. Men när vi gled in på Slottsskogvallen hade jag ork kvar att spurta! Med andra ord så sprang jag hela vägen förutom 2 gånger 20 meter. Jag höll ett lagom tempo och det var kul nästan hela tiden!

Tiden?

2 timmar, 21 minuter och 4 sekunder.

Inte rekordsnabbt kanske. Men hade jag sprungit snabbare hade jag förmodligen inte orkat lika bra och framför allt hade det funnits en chans att jag ALDRIG mer velat göra om det. Så känns det INTE nu. Kan verkligen tänka mig att springa nästa år igen. Det här gav mersmak.

Förövrigt avslutades kvällen med en slabbig kebabpizza. Så nu står magen i fyra hörn, men jag är SÅ lycklig!

Skulle även vilja passa på att tacka ALLA som önskat mig lycka till och som har hållit tummarna för mig! Särskilt vill jag naturligtvis lyfta fram farsan för att han sällskapade med mig hela tiden. Det bidrog verkligen till den positiva upplevelsen!

Nu skall jag hoppa isäng! Trött med lycklig!

Då smäller det! Är laddad till tänderna.

Skall njuta av känslan, ta det lugnt, ha kul, vara stolt över mig själv, strunta i klockan och INTE förbanna att jag gav mig in på detta...

Wish me luck!

...att få tummen ur r*ven och börja plugga? Allvarligt?

God, det finns SÅ mycket som är roligare att göra...

• Ringa kompisar som fyller år och som man längtar efter jättemycket
• Klippa tånaglarna (VÄLDIGT viktigt!)
• Vattna blommor
• Surfa
• Blogga
• Putsa speglar i badrummet
• Skölja flour (?)
• Sortera tepåsar (Jisses, vad är det för fel på mig...)
• Dagdrömma
• Gå ut med sopor (Livsnödvändigt eller?)

Nä, nu får det tusan vara nog! Stänger av datorn nu på en gång!

Se ya!

Har idag gjort mitt sista praktikpass på Borås lasarett. Känns ganska så skönt faktiskt. Neurologi och Reumatologi är nog ärligt talat inte så mycket för mig. Då tycker jag att hjärtsjukvård är mycket mer spännande! Så på måndag är jag tillbaks på Alingsås lasarett, för då skall de inte strejka mer där.

Nu skall jag fakiskt vara ledig några dagar och det känns jätteskönt. De här två veckorna har slitit ganska så mycket om jag skall vara ärlig.

Men jag skall inte slappa bara för att jag är ledig. Det är HÖG tid att börja läsa till tentan som vi har om tre (!) veckor...Galet, jag vet inte hur jag skall hinna med...Ja, ja, det brukar ju gå bra...

Det är jag det! *tsss*

Nä, men seriöst...

Denna veckan bloggar jag för Alingsås Tidningen. Spana in!

Nu är sista långpasset inför lördagens Göteborgsvarv sprunget. Körde samma 15 kilometers slinga som förra söndagen tillsammans med pappa och det kändes riktigt bra. Eller ja, iallafall bättre än i torsdags. Benen stumnade rejält på slutet och jag undrar hur i herrans namn jag skall orka 6 kilometer till på lördag. Men pappa säger att det kommer gå finfint. Och jag gissar att jag får lita på honom. Han har ju sprungit loppet typ sjuttitolv gånger...

Nu blir det nog bara någon 5 kilmeters runda till och några yogapass innan lördagen. Dags att börja ladda batterierna!

Natti!

God, vad varmt och skönt det är ute. Det är SÅ lovely och vi njuter i högsta grad.

Familjen har MASSOR att göra med tanke på nästa helgs konfirmation och Göteborgsvarv och det faktum att ALLA kvällar den kommande veckan är uppbokade OCH att mamman i familjen fortfarande är borta 14 timmar varje dag.

Men...

Idag skiter vi i det. Det går liksom bara inte att vara inne när det är så UNDERBART utomhus. Sonen och jag har häckat på gården samtidigt som vi tvättat, maken har bytt ut ljuddämparen på bilen. Döttrarna hänger med kompisar, men vi skall försöka få hem dem så vi kan sticka iväg på något utflyktsaktigt.

Igår efter praktiken hängde jag tillsammans  med favvoklasskamraterna A och A. Vi köpte med oss mat (Indisk) och drog upp till Delsjön och njöt vid vattnet hela kvällen. Vi snackade skit, babblade om praktiken och garvade massor. Skitmysigt! Precis en sådan där energiboost en sönderjagad trebarns morsa behöver! Kommer leva på det länge!

Nope, ut i solen igen!

Dagens genrep inför Göteborgsvarvet tillsammans med papsen, det bidde inget genrep, det bidde ett stukat självförtroende...*L*

Vi gav oss ut, glada i hågen med förhoppningen om att det kanske skulle bli en 20 kilometerns runda=rekordlångt för min del. Vi var taggade till tusen, vädret var underbart och benen kändes pigga. Den första biten...Efter ca 6 kilometer kommer en uppförsbacke. Den är inte så brant men det går nog uppför i ca 1,5 kilometer. Då kände jag att benen var som spagetti och mjölksyran (som jag i vanliga fall knappt har i benen) spred sig upp i armarna...Vi gick en bit och försökte sedan springa igen, men orken liksom fanns inte så vi fick gå/sprang omvartannat resten av vägen hem. Så det blev en runda på 10 km varav vi sprang 8 km skulle jag tro.

Nu var det ju lite tur, för vi kände oss ungefär lika trötta båda två. Så det var ingen av oss som sinkade den andre. Och det är ju skönt. Det finns bara en sak som är värre än ett kasst träningspass och det är när man pajjar kompisens träningspass med.

Ja ja, nu är det som det är. En förklaring till genomklappningen var väl dåligt med dricka och värmen skulle jag gissa. Så om det är så här varmt nästa lördag så blir det att hinka i sig mer att dricka.

Vi skall se om vi kan få till ett någorlunda långt pass till helgen, sedan är det dags att låta benen vila till nästa lördag...

Ikväll är det iallfall dags för yoga och det skall bli riktigt skönt. Terminen är egentligen slut, men jag kör några extra veckor för de som vill. Undrans bara om det är någon som vill gå in en härlig kväll som den här?

Dags att dra!

Ha det!