Jag avskyr att komma försent. Det är något av det värsta jag vet och som den kontrollmänniska jag är kan jag hetsa upp mig i flera timmar om det lutar åt att jag blir sen. Hellre tio minuter före än 10 minuter efter...

Hur kommer det då att jag har fått en familj som bara INTE klarar av att hålla tider? Förstår inte hur det går till. Ingen av de andra klarar av att komma i tid. Maken är ALDRIG i tid till jobbet och äldsta dottern får ständigt kvarsittning för att hon kommer försent till skolan. Yngsta dottern försöker åtminstone att komma i tid, men misslyckas ganska ofta.

Jag blir GALEN! Hur svårt kan det vara liksom?

Sitter och väntar på familjen på att vi skall åka iväg. Senast 11 måste vi åka, 5 minuter kvar och det är bara jag som är färdig....

Får se hur det här slutar...

Glad påsk på er!

Sonen låg brevid mig i sängen. Han petar på mitt bröst med ena fingret och säger:

-Mamma, du har så himla lösa bröst, de känns ungefär som......som räkost!

Jag blev helfull iskratt, men sa inget. Efter en stunds funderade resonerar sonen vidare:

-När jag blir mamma, då skall jag också ha lösa bröst!

(Alltså, ibland blir man så faschinerad över hur de tänker) 

Så hade det visst redan gått 4 veckor och idag gjorde jag min sista dag på praktiken. Såhär i efterhand tycker jag, trots att det var jobbigt att resa, att jag fick en toppen plats. Verkligen! Jag vet att jag var döskeptisk (som vanligt...) i början. Men redan andra veckan blev jag överbevisad. Platsen var jättebra och även min handledare, och personalen, och patienterna.... Så nu är jag SÅ nöjd!

Det bästa var att det var en avdelning som var relativt personaltät=ingen döstressigt tempo=gott om tid för mig att utföra alla moment=skönt att ha det med sig inför nästa praktikperiod, där tempot garanterat är högre!

Jag har delat mediciner, satt infusion, tagit venprov, varit med på Ect-behandling, dokumenterat, ringt olika samtal, suttit med på stödsamtal och faktiskt även hållt i ett eget! Så jag har ändå fått gjort en hel del.

Det var inte utan att det var lite vemodigt att åka därifrån idag. Jag kommer ju liksom aldrig träffa vare sig personalen eller patienterna igen...

Nu skall jag försöka ta igen mig några dagar och på måndag är det dags att ta tag i tentapluggandet. Men först lite återhämntning!

Precis som om vi inte behöver landa mella praktikperioderna så har skolan lagt ut platserna inför nästa period på näten så vi kan välja vart vi vill vara. (Det är dags att börja praktisera igen om 3 veckor). Nästa gång tycker jag verkligen att det är min tur att vara här hemma i stan. Tror att jag skall välja antingen hjärtavdelningen eller kirurgavdelningen. (Fast det finns naturligtvis inga garantier för att jag får någon av de platser jag önskat)

Får fundra på det lite...

Måste bara berätta...Körde Yoga som vanligt idag och efterersom jag kände på mig att inte så många skulle komma (det brukar det inte göra på skärtorsdagen) så fjäskade jag med både maken och barnen. Så de var med alla 4. Hur myyyysigt som helst! Det är lycka! Var lite orolig att sonen inte skulle orka med en timme. Men det var inga bekymmer. När han blev trött la han sig ner och vila. Gullegubben!

Skall verkligen bli skönt med några dagars kvalitetstid med familjen ihelgen. Det känns som om jag knappt har sett dem den senaste månaden...

Är tack och lov inte lika låg idag som jag var igår. Tror att mina 9 timmars god sömn i natt gjorde sitt till. Hatar att vara sådär låg och energi lös. Det är det värsta jag vet. Men som sagt, idag känns det bättre. Skall snart ge mig av för att jobba ett kvälls pass. Kommer med andra ord hem seeeent ikväll för att sedan gå upp tiiiiidigt i morgon.

Hade tänkt att få pluggat nu på förmiddagen, men det blev ingenting med det. Blev faktiskt ingenting med någonting...

Skall bli skönt med en promenad bort till stationen i det härliga soliga vädret iallafall. Snön ligger tyvärr kvar (Urrrrh!). Men solen lyser ju. Och det är ju inte dumt... 

Om går dagen var av ett bra slag, så var dagen det motsatta...

En riktig pissdag med andra ord!

Vaknade med ett ryck när väckarklockan ringde 05.15 Tittade ut och upptäkte den decimeter snö (?) som kommit under natten. *WHAT?* Knatade iallafall  iväg i värsta snöyran bort till tåget. Det blåste massor och ett par skidglasögon hade varit välbehövligt!

Hoppade på tåget och när vi hade åkt ett par minuter meddelar de att det har hänt en olycka (någon som hade slängt sig på spåret) längre fram och att det var helt avstängt. Så istället för att sitta på tåget i 40 minuter satt jag idag där 3 timmar och tio minuter. Tjoho! *NOT*

Snöyran i Falköping var även den total och en ny promenad i blåsten gjorde att humöret sjönk ytterligare. När jag sent om sider kom till praktiken var min handledare på kurs och det var svårt för mig att sätta händerna i något vettigt. Så på det stora hela hade det varit bättre om jag suttit kvar hemma idag och pluggat (vilket jag känner mig stressad över att ja inte riktigt hinner). När jag kom hem var jag helt färdig och lipig (är ganska slutkörd rent generellt) och det enda jag orkade var att värma fryst pizza, bädda ner mig i soffan tillsammans med barnen och glo på mysfilm tillsammans med dem. Försöka tanka energi med andra ord *L*

Sådär på ett nafs lyckades alltså gårdagens poitiva energi förbytas till en känsla som var lägre än lägst...(Eller ja, inte SÅ lågt, det finns ju människor som är SÅ låga att de lägger sig på tågspåret. SÅ låg är jag INTE)

Nu skall jag iallafall hoppa i säng och hoppas på att en god natts sömn gör underverk och att morgondagen blir bättre.

Natti

...listat helt utan rangordning...

• Att äldsta dottern kom hem igen (hon har varit borta i nästan en vecka)
• Att solen sken
• Att A och jag jobbade på bra med vårt grupparbete
• Att det bara är 4 dagars tågresande till Falköping kvar
• Att Yogapassen var lika härliga som vanligt
• Att sonen ligger i min säng och sover och att jag snart skall lägga mig brevid och snusa på honom *myyyyys*

Typ, en ganska så bra dag alltså :-)

Även om jag numera har roligt på praktiken (mycket roligt till och med) så är jag ganska glad att det bara är en vecka kvar. Resorna är riktigt slitiga faktiskt. Vare sig familjen eller jag var beredda på att jag skulle vara borta 12 timmar varje dag.

Men nu är det thank god snart slut på resorna. Snälla påminn mig när jag skall söka jobb om ett drygt år att INTE söka jobb där resorna blir såhär långa!

Var på viktväktarna i förmiddags. När jag var där för 4 veckor sedan låg jag ju 1,4 kilo över min målvikt och nu hade jag lyckats göra mig av med dem och landade på 0,1 kg under målvikten. Tack för det! Så nu är jag på banan igen, rent viktmässigt. Har väl fortfarande en önskan om att tappa kanske 3 kilo till, men det kommer när det kommer, är faktiskt inte allför missnöjd över vikten nu heller!

Nu har jag tänkt mig att det är dags att komma ut och springa. Har längtat efter det i flera dagar och nu när jag ÄNTLIGEN har chansen är lusten som bortblåst...Hmmm...Skumt! Men det är bara att sparka sig själv i a**let och ge sig ut! Skall bara ladda  min ipod. Kan inte springa utan musik i öronen om jag inte har sällskap. Och sällskap lär jag inte få heller, med tanke på regnet ute....

Melodifestivalen ikväll då? Jag håller på Sibel eller Sanna, men gissar att Charlotte vinner...

Jag sover, äter, praktiserar och åker tåg. Typ hela tiden...

Är på väg till Falköping nu, jobbar till 21.45, sover över där, börjar 06.45 i morgon och kommer hem vid 19.30 efter att ha vikarierat på ett Step-up pass. Livet går i 180 med andra ord.

Praktiken känns dock mycket roligare nu. Jag trivs mycket bättre och tycker det är roligt.

Och det är ju bra :-)