I morse skulle hela familjen in till Göteborg för att åka till makens farmors (hon som gick bort för tre veckor sedan) lägenhet. Det var meningen att vi skulle se om det var några möbler eller dylikt som vi ville ha.

När vi kom 2 mil söder om Alingsås så bara bilen la av. Den bara stendog. Vi lyckades svänga in på en parkering i ÖSREGNET, och funderade på...Vad sjutton gör vi nu? Ringde mina föräldrar men konstaterade att vi inte skulle kunna bogsera vår stora bil med deras lilla. Så vi ringde svärfar istället. Honom skulle vi träffa i Göteborg, men eftersom han bor utanför Kungsbacka blev det för honom att köra en lätt liten omväg på 7 mil för att komma till vår undsättning. Suck!

Vi satt och frös i bilen en bra stund, och när svärfar kom staratde bilen igen...

Men vi tog det säkra före det osäkra och åkte med hans bil till Göteborg istället. Ville liksom inte riskera att bilen stannade på E20 en gång till.

Iallafall kom vi till makens farmors lägenhet och jösses vad skumt det var att vara där utan henne. Längtan blev SÅ stor när vi gick runt bland hennes saker. Ännu skummare var det att gå runt och rota i skåp och lådor efter saker som vi ville ha. Alla i familjen skall komma dit och sätta lappar på sakerna de vill ha. Det är nog ett bra system egentligen. Men man ville ändå liksom undvika att sätta lappar där det redan satt några.

Man känner sig girig och ego och det är en MYCKET otrevlig känsla. Eftersom jag varit med och röjt lägenheter efter både min morfar och farfar var jag berdd på känslan, men det var inte övriga familjen. De  tyckte nog att det var ännu jobbigare än vad jag gtyckte att det var...

Jaha, och efter ett par timmar var det dags att ta oss hemåt, och min snällaste, snällaste svärfar körde oss tillbaks till bilen. (Återigen en låååååång omväg för honom) Tack och lov så startade bilen och den körde snällt hem oss igen. Har ingen aning om vad det var som hände när den la av, men skönt att det verkade ge med sig...

Efter vi kom hem fick vi städat och röjt upp (välbehövligt) och nu sitter vi och degar framför tvn. Gôtt! Sonen är fortfarande dålig och har även ont i örat nu, så han är inte så kaxig. Gissar på att det är öroninflammation. Hoppas att det ger med sig fort. Nu har han varit sjuk lite från och till i över en vecka, så nu är han alldeles blek, hålögd och mager. Gullegubben!

Men nu är det dags för lördagsgodispåsen för honom, och den lär väl gå ner!

Trevlig lördagskväll hörni!